Mias Konst och mys

Kommer ingen vart i livet

   

Går lite vilse då och då - deppar ihop lite då och då - kämpar på allt för ofta.

Livet går inte helt på räls inte, det känns tungt helt enkelt. Har man inte kommit någon vart och har fyllt 49 år, så lär man ju inte heller komma någon vart hädan efter heller.

Inte så vidare långt i allafall.
Vart vill jag komma kanske du frågar - jo jag vet vart jag vill komma, men kanske jag ändå håller det för mig själv.

Nu är jag visserligen bra på att "stå på mig" och gå vidare. Haltar och välter omkull. Men jag går ändå vidare, vet inte om det är framåt eller bakåt. Men jag står inte helt stilla även om det kan tyckas att jag gör det.

Nej då. Inte alls.
Jag är lite kreativ under tiden, trots att jag helst vill måla mina stora oljemålningar. Just nu så går det inte. Men jag har dem i mitt huvud, så en dag ska jag bara fortsätta - där jag slutade.
Blev inte ens klar med alla - juu!

När?

Gud, säg mig NÄR?

Den här lysande dikten kom till mig idag... faktiskt lite kul, jag höll på att läsa på inför validering-provet i "omsorg" i dag och i stället för att läsa, så började hjärnan jobba på orden till den här dikten.

Kanske orkade jag inte egentligen med att plugga, utan ville skapa, och skalda i stället. Det är ju roligare i allafall...även om resultatet inte alltid är lyckat.

Någons macka...

Vad vore väl ljuset
utan sin mörka skugga

Vad vore väl en macka
utan att få tugga

Vad vore en konstnär
som inget vet om att lida

och vad vore en hjälte
som aldrig fått strida?

Ingenting
Ingenting

Nu är jag inte någon hjälte
och inte heller någons macka

men jag har fått se en bit av ljusets land
och jag håller en pensel i min hand

och jag har gåvan att kunna tacka

tack
tack