Var dag, är kanske en vardag, men dock en ny dag...

Ibland känns detta återupprepande av dagarna lite slitet. Ännu en dag...osv. Nu har man ju vaknat upp varje dag i 47 år och lite till. Sanslöst vad tiden går fort. Ännu en klyscha kanske, men när man ÄR där så infinner sig dessa känslor och filosofiska funderingar. Lovar!
Nej..det går ju inte att sova bort livet och vardagen även om man faktiskt kan Tänka tanken. Ja jo då, sån är jag. Fast jag har varit sjuk så då är det mer förlåtligt.

I går började jag dock med en ny målning, en akvarell. Sitter här hemma, inte i ateljén då den ännu är ganska tom på bord och saker. Nej, då sitter jag heller här hemma....tills allt är på plats. Nu vill jag snart ha en konstkutställning och är på "jakt" efter någonstans att ha den.
Här i Växjö är det svårt att komma in bland "konstintresserade" och andra konstnärer. Det är en viss inbördes beundran stämning och som både nyinflyttad och inte så välkänd (här i småland) så är det svårt.

Bilden heter Solrosor vid blå dörr och den såldes för drygt 1 år sedan.
Vissa målningar stannar kvar trots att de är sålda.

MM